Nationalmuseet är en del av den ryska infrastrukturen

Nationalmuseet är en del av den ryska infrastrukturen

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har engagerat en grupp på fyra personer och förelagt dem uppgiften att spåra upp alternativa medier som anses ge en realistisk bild av Ryssland.

En realistisk bild av Ryssland kan naturligtvis inte bli annat än positiv. Det landet har tagit sig igenom ett årtionde (1990-talet) av grova våldtäktsförsök från amerikanskt håll, internationella kränkningar som kostade sex miljoner ryska liv och nära nog utplånade dess råvarutillgångar.

Från det att CIA satte Boris Jeltsin på tronen till dess att Putins KGB nio år senare förklarade för fulle-Boris att du går frivilligt eller vi flyttar på dej, så hade per capita inkomsten i landet sjunkit med fyrtio % Det är mer än vad som hände i USA under den stora depressionen. Sedan Putin kom till makten har levnadsstandarden stigit med 116 %. Detta har skett trots en ekonomisk krigföring  under flera år från västerländska ” demokratiernas ”sida.

Man har från  massmedialt och politiskt håll  som ett mantra mumlat om rysk aggression, men hittills har man inte kunnat exemplifiera detta våld.. Uppenbarligen har man använt detta mantra som en ridå för att dölja den massiva och dödliga aggression som ett flertal Nato länder kan stoltsera över.  Det rör sig då om tiotals miljoner döda och lemlästade i främst Mellanöstern – proxykrig som Mainstream försökt omvandla till inbördeskrig.

Men att ge en positiv bild av vårt grannland Ryssland  anser MSB som statlig myndighet vara skadligt för vårt starka och hängivna försvar. Ändå så ger man från statligt håll sitt bästa för att försköna bilden av Ryssland.  På Nationalmuseum hänger nämligen på bästa plats ett stort antal ryska Ikoner och fler av dem finns i arkivet. Det är Ikoner som visar upp en mycket vacker bild av det genuint ryska religiösa och sociala livet, den ryska folksjälen. En religiöst folkloristisk infrastruktur, genuin och oemotståndlig. Men det finns en hake! Alltsammans är stöld och hälerigods.

En statskupp förde 1917 en kommunistisk terrorgrupp till makten och möjliggjorde en politisk och kulturell våldtäkt av Ryssland. Politiskt genom ett slaktande av en spirande demokrati. Kulturellt genom att främst kyrkor och kloster skövlades och förstördes. Vid slutet av 1919 hade ca; 60 000 präster och munkar mördats. Mördarna trängde in i kyrkorna och stal en viktig del av Rysslands folksjäl i form av ikoner och dyrbart kyrksilver som sedan hamnade på bl.a. torget i Moskva. Där kunde sedan den svenske bankmannen Olof Aschberg för en spottstyver köpa upp klenoderna som han självklart måste ha förstått vara stöldgods, för att sedan försäkra sig om evig ära genom att med högburet huvud leverera en stor samling av dem till Nationalmuseet, som skamligt nog undvek att fråga efter ursprunget.

Författaren Gunnel Wahlström beskriver Aschbergs förfarande på följande vis: ” Med en västerlännings uppfattning av begreppet äganderätt vill jag påstå att ikoner av den storlek och kvalitet som Ashberg överlämnade till Nationalmuseet måste ha utsatts för brottshantering innan de friställdes och hamnade på marknaden. Ordet häleri  torde vara adekvat i sammanhanget”.

Det är alltså så att det vackraste vi kan visa upp av en geografisk grannes liv och kultur, dess kulturella infrastruktur, det är stulet från sagda grannen.. Men i stället för att självklart återlämna dessa konstverk till den rättmätige ägaren, den Rysk-Ortodoxa kyrkan, så belönar och uppmuntrar man dem som producerar förakt mot det stora landet i öster.  Omvänt, de som vill ge en positiv bild av Ryssland misstänkliggörs. Där har vi den statligt understödda infrastrukturen.

Etablissemangets inställning till stöldgods är dock inte homogent. Återställandet av stöldgods som försvann under Andra världskriget äger prioritet och uppmuntras. Det finns tydligen många sätt att uttrycka en underliggande rasism på.

Hans Myrebro

You may also like...